..den följande fortsättningen

Haggisatören kom en och en halv minut sent. Där stod dom alltså, samlade åter för att samlas. Pettson förlorades snarast i tomhetens kaos, men när avgången avgick var de alla i hagén (kupén). Eden tog en ät, Viking tog en 'Öh, jaha, jasså det är så det är?!', Dottern tog en 'Öh, har du skrivit fel här?' och Pettson övade inför baklängesåkningen i slottsbakken.

När de stundom om stundom pressat sig mot strömmen av stockholmare med pling-grejen i högsta hugg inser de att det varit smidigare att passera på samma sida som alla andra uppsalabor. Istället använde dom sig av den välkända vänstertrafikregeln som rådde i Svea rike för inte allt för många år sedan. Men varför göra det lätt för sig? Varför följa strömmen, har vi någonsin gjort så?

När kvartetten väl tagit sig igenom den trånga passagen uppstod genast förvirring, på plats, i realtid! De var helt enkelt tvungna att stannade nedanför rulltrappan för att sjunga en liten sång. Därefter fortsatte resan med diverse tunnelbanerämsor och annat stockholmskt påhitt!

Väl vid Odenplan, trallandes i fel tonart, hoppandes och skuttandes, inseendes att den felaktiga tonarten faktiskt var rätt!, fast fel.. Sen var alla framme och glada och allt var trevligt, fåglarna kvittrade nästan och solen glimtades såväl i fantasin som i sången. Dalaälven upphörde icke att forsa idag heller. Det räijpades lite, och allt var fint. Efter många om och män gickes det från Odenplan till MAX, Vägen dit var icke lång! På hamburgeresturangen fann vi en glad flicka.

Kapitel II - på MAX

Där stod de, hungriga som djur! Redo att äta, men först tänka! Vad ska man ha? Under rubriken hamburgare i menyn står tusen namn, det ena mer otroligt än det andra, men hur hittar man menyn på max? Svar: Det gör man inte! Så vi höll oss alla till det vi kunde något om, Orginalmål. Det orginella, klassiska, enkla och mest pålitliga målet av alla de mål som någonsin funnits under en snabbmatkedjas tak.

De tog sig fram för att beställa och förväntade sig självfallet att där skulle stå en man vid namn Max, istället möts de av en hemsk syn! För att citera Asterix & Obelix "Det måste vara en kvinna!". Och där står hon, en glad flicka vid namn Patricia. Hon serverade oss gång på gång de orginalmål som beställts.

Kören slog sig ned vid ett bord och började diskutera vad som skulle sjungas under sjungningen som endast var någon timmebort. Efter att alla glidit från ämnet minst tvåhundratjugoelva gånger var och vi insett att vi måste vara mardrömsgästerna som beställer det enklaste och sitter och äter det hur länge som helst. Då lägger Eden i hemlighet in en flirt med Patricia, han försöker med en argblick och hon kontrar med att se panikslagen ut. [Text som följer är censurerad av utgivaren]

De tog trötta tåget tillbaka till Uppsala. Chokladbollor åts, stämmor inför kvällen övades in och alla var mätta och belåtna. De kom av tåget. Petsson köpte en ros och därefter gick de till HQ för att vara trötta och ha sovrep. Skjuts anlände till HQ, något kvartetten uppskattade något ypperligt!

Under skjutsandet vinkades brutalt åt tenoren Nicklas, väl framme var de för tidiga så de gick för att betrakta lammskallar på Uppsala Orienten. Självfallet inhandlades lite 'after eight'. Det sjungades fåtalet sånger på sjungningen, Dottern passade på att byta kläder under framförandet och det mesta blev lyckat, kvartetten bjöds på mat och drog sig sedan åt varsit håll för att vila inför den krävande morgon dagen, som de hade att vänta. Då skulle sångröster klinga och cellister m.fl komma att ljuda i konsertlokalen, men det är en annan historia!



Dottern